Paradise Lost: Faith divides us - death unites us

Så är en riktig höstplatta releasad. Britterna Paradise Lost tolfte album Faith divides us - death unites us. Jag har skaffat som synes vinylutgåvan och den är riktigt schysst. Dels är det foldout-cover, hela albumet på cd medföljer, en poster samt en sjutumssingel med de två spår som finns på 2cd-versionen. Kalasutgåva med andra ord! Inledande spåret As horizons end lämnar ingen missnöjd, riktigt tung doom/goth-låt med vacker avslutning. Andra spåret I remain fortsätter i samma stil och det känns som bandet gått tillbaka i tiden kring Shades of God och Icon. Fantastiskt! First light är en mer vemodig låt och lugnare till tempot även om tyngden finns där. Frailty drar upp tempot rejält och är favoritlåten så här långt. Sista låten på första sidan är titelspåret, en lugn, vacker gothlåt. The rise of denial inleder tungt som Satan och har ett härligt doomgroove vilket får en att vilja hoppa upp hur soffan och köra en Lee Dorian-dans! Living with scars är i mitt tycke plattans sämsta. Fattar inte varför de lagt in ett numetal/Pantera-riff i låten, meningslöst! Ta bort det och låten är okej. Last regret är så vacker att den påminner mig om tiden för Draconian times, härliga tider! Universal dream tar tillbaka plattan till doomspåret igen och det svänger rejält. In truth är en schysst lite lugnare låt. Avslutande Cardinal zero bjuder på ett riktigt skönt groove om än lite mindre bra än övriga spår. De två låtarna på 7-tummaren är titelspåret och Last regret i mixar kallade the Lost Prague orchestral mixes. Vackra tappningar båda två (dessa två låtar utgör cd2 i limited editonboxen). Ända missen på denna fantastiska vinylutgåva är att den saknar en del artwork, låttexterna finns på uppslaget, men det är allt. 2-cdversionen (som är i dvdformat) innehåller en 24-sidig booklet. Skulle varit grymt om den följde med vinylen oxå.

Sammanfattningsvis är detta en grymt bra platta som jag tycker konkurerar med Heaven and hell: The devil you know och Candlemass: Death magic doom om årets tyngsta platta. Som bandet gått ut med i intervjuer innehåller albumet inget singelspår då de anser att det förstör för hela albumet, utan albumet ska ses som en helhet. Tycker de lyckats bra med att göra ett enhetligt album som växer för varje genomlyssning. Bästa skivan i år troligtvis!