2012-04-14

Glory Bells-svensk hårdrock

Vi fortsätter i spåret svensk hårdrock. Glory Bells bildades i Stockholm 1980. I bandet finner vi bla Peter Udd på trummor (som spelade en del med Yngwie Malmsteens Rising Force) och på gitarr finner vi Franco Santunione (som ju senare gick med i Electric boys, och därefter Reptile smile). 1984 släpptes Century rendezvous vilken är gruppens andra platta. Första låten, Flight back home, tycker jag påminner en del om Metallica från samma tidpunkt. Snabbt och opolerat. Wardrummer är mer klassisk heavy metal. Tredje spåret, Big Thunder är tillika avbildat på omslaget. Inte direkt det snyggaste, men känns som att det hör ihop med Heavy Load, Gotham city och Axewitch! My life avslutar första sidan. En avskalad ballad med piano och akustisk gitarr. Tyvärr ingen fullträff i mina öron. Det är faktiskt så att jag närapå går och lyfter nålen från plattan och vänder på den. Men jag står ut för jag tycker faktiskt att det hör det vanligt hyfs att lyssna igenom hela album.

Sid två inleds med en tillbakagång till hårdare toner i form av After twelwe. Indian Rainsong är dock i det lugnare tempot och jag känner mig nu lite besviken över albumet då jag förväntat mig ett mer jämnt heavy metalalbum. Det är dock ändå långt ifrån dåligt. Sweet Irene för oss tillbaks på rätt spår igen. Five foxes, ja det är väl lite hård rock, men jösses här märks tydligast hur svårt Glory North har det med sångrösten. Det är inte lysande varje ton direkt. Ibland låter det fan som en katt stryps. Och det är inte så coolt som Axl Rose skulle kunna få till det. Sången är helt klart gruppens svagaste länk, och till det skulle nog grabbarna övat lite mer engelska oxå. Men det är på nåt sätt ändå charmigt och plattan får ändå en plats i den tidiga svenska hårdrockshistorien. Skivan avslutas med In the attic. Med fantastiskt textinnehåll som Ohno It's a saxophone!! Briljant!

2 kommentarer:

  1. Brukar det inte vara lite så, med nordiska band i allmänhet, att sångaren är den svaga länken? Vilket i mina ögon (öron) är lite det som är charmen. Har både denna och förstaplattan i samlingen, har dock bara lyssnat på första so far. Century Rendezvous står ännu i högen "ska lyssnas igenom vid tillfälle". Skönt att veta att jag inte behöver ha lika stora förhoppningar som på första!

    SvaraRadera
  2. Finns väl ett fåtal bra sångare som Joey Tempest och Messiah Marcolin.
    Skulle vara kul att höra vad du tycker om Glory bells båda skivor när du lyssnat på dem.

    SvaraRadera