Dark Funeral: hårt, aggressivt och sataniskt.

Har sedan jag gick i lekskolan (1982) lyssnat på hårdrock, och då pratar vi om traditionell sådan. Mot slutet av detta fantasktiska decenium utökade jag mitt lyssningsområde till att även uppmärksamma thrashen, då främst Metallica, Megadeth, Anthrax och Slayer. I början av 90-talet slog så death-och blackmetal ned som en bomb i hårdrocksvärlden. Ingen av musikstilarna var något jag tyckte om rent musikaliskt, men framför allt tycker jag det var spännande att läsa om blackmetal och det som hörde till som kyrkbränder och så vidare. Härifrån stan kommer ju ett av de största banden inom blackmetal, Marduk, så det förekom en hel del stories i stan, och så grundades ju blaskan Close-up här, med tillhörande thrashbash-konserter. Nu för tiden har ju det här med kyrkbränder, mord och annat lugnat ned sig och kvar finns musiken. Så nu tyckte jag det var dags att kolla upp ett av det kvarvarande stora banden, Dark Funeral. Hittade deras andra fullängdare, Vobisum Satanas, från 1998, på vinyl i gatefoldutförande för en spottstyver. Plattan är inspelad in den legendariska studion Abyss, producerad av Peter Tägtgren (Hypocrisy). Plattan består av 8 riktig snabba låtar och skivan klockar in på 40 minuter. Tycker väl de flesta låtar är ungefär likadana, några sticker ut lite kanske. Omslaget tycker jag är rätt så fult, ser lite amatörmässigt ut. Näe, black metal är nog inget för mig faktiskt.