Nytt i skivbacken.

Så här i sommartider blir det inte mycket till vinylletande, men en och annan loppis besöks i alla fall...Hittat en del godbitar. Vi börjar längst upp till vänster där har vi The Cures andra platta Seventeen seconds från 1980 engelskpressad med vit innerpåse (vet tyvärr ej hur originalet är). En riktigt deppig platta som verkligen kan framkalla ångest i sommarens solljus. Favoritlåt är A forest. Sedan har vi 2 stycken Depeche Mode 12or. Shake the disease och Flexible från 85 som ej tidigare finns på något studioalbum är alltid kul. Dessa spelades in under Black Celebrationeran. B-sidan Flexible tycker jag mig mer påminna om tiden från de två första albumen. Blasphemous rumors maxin är lite udda då A-sidan är 45 varv och B-sidan är 33-varv. B-sidan innehåller hela 4 låtar som är inspelade live i Liverpool 1984. På de nya cdutgåvorna finns en av dessa med (Somebody) dock ingen mer). David Bowies Alladin Sane är en tyskpress från 73 i gatefoldutförande, tyvärr med vit innersleeve. Innhåller hitsingeln Drive-in Saturday och Rolling Stones covern Let´s spend the night together. En personlig favorit är Time. Sedan har vi mångsysslaren Frank Zappas dubbellivealbum Sheik Yerbouti på Canadapress från 1979. Gatefoldomslag och innerpåsar med texter. Kristna hår(d)rockarna Stryper gav 1988 ut albumet In God we trust och det är den som är inköpt. Mer lugn hårdrock i och med Scorpions Hot & heavy är en tysk samling från 82 som innehåller hits såsom He´s a woman she´s a man och Steamrock fever. En platta som är given i samlingen på grund av det snygga omslagsfotot. Nästa Scorpions är Love at first sting och är i mitt tycke en av deras bästa album. Den kom 1984 och efter det kom det riktigt stora genombrottet för dem. Plattan innehåller fantastiska låtar som Big city nights, Bad boys running wild, Rock you like a hurricane och monsterballaden Still loving you. April Wines album Walking through fire från 1985 är en schysst rockplatta med två relativt stora singelspår; Rock myself to sleep och Love has remembered me....Gary Moore bidrar med två plattor: Victims of the future från 83. En tyskpress med texter på innerpåsen. Innehåller stora hitten Empty rooms. Ian Paice (Deep Purple och Whitesnake) bankar på trummorna. Sista skivan och är också sista skivan med Gary Moore som är nåt att ha, nämligen Still got the blues. Titelspåret blev en jättehit och alla tyckte om Gary Moore. Plattan innehåller även en grym låt till, nämligen Walking by myself. Två tunga blueslegender, Albert King och BB King gästspelar även på albumet. Så det var allt för nu, får se vad eventuella loppisar och skivbutiker har att erbjuda i vinylväg framöver i sommar...

Sounds of the universe

Så kom den då äntligen. Det nya studioalbumet från synthens trotjänare; Depeche Mode. Exemplaret som jag innehar är versionen med cd och dvd vilken inkluderar hela albumet i DTS-ljud. För att börja med förpackning tycker jag det är synd att det inte är en snygg digipackutgåva som det tidigare utgåvorna som innehåller samma material som denna (frånsett Playing the angel som oxå är jewelcase). Omslaget känns alldeles för enkelt trots att det är herr Corbijn som står för designen. Tyvärr är det en otroligt ful åldersmärkning på omslaget, antar att det är för videon till Wrong, hoppas verkligen inte detta är ett nytt otyg som kommer på fler musikalbum, det räcker med att filmomslag förstörs på detta vis. Tycker överlag att omslagen blivit sämre med åren. Jämför med de två första, Speak and spell och A broken frame! Albumet inleds med en snygg inledning i och med In chains. Gruppen har använt analoga synthar för att återskapa ett gammalt 80-tals sound, vilket det lyckas fantastiskt med ändå låter albumet futuristiskt. Kanonbra jobbat med andra ord! Gahan brukar ju få en del kritik för att hans låtar är de svaga länkarna i kedjan, men jag måste säga att även hans låtar tilltalar mig och de förtjänar sin plats på detta album framför allt är Hole to feed, andra spåret, mycket bra. Singelspåret Wrong är blivande DM klassiker och är riktigt medryckande. DTS-spåret är som på samtliga DM-album välmixat och höjer albumet ytterligare en nivå. Lite fantasilöst är det ändå att de använder sig av samma bakrundsbild, omslaget, genom hela skivan. Trist! Dvd innehåller förutom hela albumet i DTS-mix även en kortfilm om inspelningen och det är väl som namnet antyder kort och inget direkt matnyttigt, lite kul att se vintage synthar i alla fall. Videon till Wrong är helt klart bisarr och därav den fula åldersmärkningen på omslaget. Remixer på följande låtar bjuds vi även på: In chains och Little soul är inget som föll i min smak då det mest verkar vara till att funka för clubar och dansgolv. Jezebel-remixen däremot är mycket bra och är i skrivande stund bättre än originalspåret. Summasumarum en kanonplatta som visar att DM fortfarande regerar i synthvärlden!!!