Kee Marcello Rockstjärnan som Gud glömde

Minns när jag såg annonsen för denna bok att jag bli lite förvånad att Kee ger ut en självbiografi, har han så mycket att berätta? Självklart förhandsbeställdes ett ex. En bekant som arbetar i bokhandel var på mässa (i Nacka tror jag) för branschfolket och där spelade Kee live och gav bort sin bok. Hade ju varit nåt att se.

Medförfattare till boken är den gamle Okej-reportern Stefan Johansson. Vi får följa Kees uppväxt i norr och i banden Joker och Stetson Cody group i Umeå. Kee drar sen vidare ner i landet och till Fjollträsk. Lirar med Noice och bildar sedan Easy Action med Peo Thyren. Så kommer det där telefonsamtalet i september 1986 från Europes manager Thomad Etdtman om erbjudandet att gå med i Europe. Detta är precis när Easy actions platta That makes one slutputsas. Efter lite betänketid är Kee på och den stora rockdrömmen infinner sig. Europe drar över till USA och ska promota The final countdown. Singeln säljer dock inget vidare och oro sprider sig i gruppen. Man får sen hjälp av legendariske managern Herbie som lyckas få video spelat rejält på MTV och succén är given. Andra singeln, Carrie säljer sedan bra och slutar som trea på Billboard. Sen är det bara åka av. Europe lirar i samma division som Def Leppard, Aetosmith, Bon Jovi och Mötley crue. Och det är nu Kees missbruk drar igång rejält. Alkohol, och ordentligt med kokain. Bandet flyttar snart till Bahamas för att slippa beskattas i Svedala och dekadensen fortsätter. Som blixt från klar himmel slår grungen och Nirvana igenom, det innebär slutet för många glam/sleazeband och Europe lägger ned 1992. Kee kommer hem till Stockholm igen (skaplig kontrast mot Bahamas och LA)! Skatteverket jagar bandmedlemmarna på miljonbelopp. Managern Erdtman har blåst bort alla pengar och medlemmarna är barskrapade. Till millenieskiftet spelar dock Europe tillsammans igen. Två låtar precis innan tolvslaget. Giget gav Kee en mille, men för att fogden inte skulle ta dem gick de till Hauglands polares bolag. Som sedan spekulerade bort dem. Skatteskulden preskriberad slutligen. Efter återföreningen är det Norum som spelar gura och Kee verkar väldigt bitter över detta. Kanske var det pga hans missbruk?

Överlag är boken intressant, men jag tycker många gånger att det är en del skryt, namedropping och som en skrivit visa delar. Hur som helst helt klart läsvärd och ska bli kul att nu läsa Klings biografi om Europe - You only live twice.