Whitedsnake - Forevermore

Jag var hos lokala skivhandlaren igår för att sig mig lite om i hyllor och backar. Hade ställt in siktet på Whitesnakes senaste album, och så blev ju som synes även resultatet av besöket. Var dock en stund velig i vilken utgåva jag skulle ha. Å ena sidan en cd i digipack med bonuslåtar och dvd med making of...å andra sidan en dubbelvinyl i gatefold utan lull lull. Valet föll till slut på vinylen. Lite trist att missa extralåtar, men så är det ju för det mesta. Finns ju även en box med vinylen, cd, dvd, poster och lithografi, men hur många är så die hard att de pyntar nästan 900 spänn för detta. Utöver att det är gatefold på den inhandlade vinylen är det värt att nämna att innerpåsarna är vita, vilket ses som väldigt torftigt och tråkigt, dock är labeln på ena sidan av skivan snygga, en med loggan och den andra med herr Coverdale.

Musiken då? Öppningsspåret Steal your heart away är en stark rocklåt ala klassisk 80-tals Whitesnake. All out of luck är ungefär lika rockig och det här låter riktigt bra. Tredje spåret, love Will set you free drar ned både tempot och betyget en aning, tyvärr. Easier said than done drar ned ovanstående parametrar ytterligare och jag blir orolig för vad som komma skall som spår fem. Tell me how drar tillbaka till det mer rockiga soundet och herrejösses vilket gitarrsolo vi får lyssna till. I need you (Shine a light) är väl vad jag vill kalla en midtempo-låt. One of these days för oss åter till balladhörnan. Love and treat me right leder oss åter till lite rockigare sound. Loven and treat me right är väl typ midtempolåt, helt okej. Sen blir det lite giftigare i och med Dogs in the street (en av det bättre och tyngre låtarna på albumet). Fare thee well och Whipping boy blues håller godkänd klass och avslutande My evil ways och titelspåret hör även de till de bättre bitarna på albumet. Overall ett klart godkänt album, men ingen direkt låt med hitpotential. Kan tänkas att albumet växer med fler lyssningar.