De' e' för mycke'

Vinyl? Nej, det kan väl aldrig få för mycke' av.

Nej, det handlar om KSMB' s (Kurt-Sune med Berits) livealbum från 1982. Inspelningen är från en av två av gruppens avskedskonserter på Kamratplatsen i Stockholm. Stället sägs ha varit proppfullt. Och det så man nästan kan känna/höra det på plattan. Fantastiskt gig med energisk publik och ett band på topp. Svettigt bra låtar som Spatsiba, Harrisburg, Jag tänker på dig, Hårding och Jag vill dö.

Gillar du Ebba Grön älskar du KSMB. Mycket bra svensk punk med andra ord!

In Solitude - The world. The Flesh. The Devil

Så har äntligen denna platta landat i mitt hem. Fick inte tag på vinylen när den släpptes och tiden har gått så jag hade glömt bort den. Men så fick jag då se att en firma i Nossebro hade den till försäljning. Det handlar om en fin utgåva med dubbelvinyl (45 varvare), utvikbart omslag och en bonusposter. Grymt omsorgsfullt sammansatt. Vinylerna ligger i vackra svarta innerpåsar och ett blad med texter följer med.
Detta är alltså album nummer två från Uppsala-bandet In solitude. Debuten släpptes 2009.

Skivan inleds med titelspåret vilket passar alldeles utmärkt då den är en av albumets starkaste låtar så vi kommer i stämning omgående. Tycker detta album visar att bandet hållt på ett tag sen debuten och framför allt tycker jag sångaren är bättre nu. Musikerna är fortfarande riktigt bra de med. Plattan är producerad av Fred Estby (Dismember) och han har fått till det fint med retrokänslan ala Mercyful fate och Iron Maiden.
Många bra låtar och de som sticker ut lite extra förutom titelspåret är Serpents are rising, Poisoned, blessed and burned och så sista låten som oxå är den bästa på hela plattan On burning paths, vilket opus!

Fantastiskt album, som givetvis måste lyssnas på mycket nu inför årsslutet. Ska väl till å sätta ihop årets tio i topp hade jag tänkt mig. Och den kommer mycket troligt kvala in på den listan.

Dare - Blood from stone

Andra albumet från gamle Thin Lizzy keyboardisten Darren Wharton som i denna grupp sjunger. Plattan släpptes 1991 och är tidstypisk glammetal. Riktigt bra sådan. Varenda låt är en fröjd att lyssna på. We Don't need a reason bjuder på vackra keltiska slingor som såklart för tankarna till Lizzy. Lies är en stark ballad som borde varit med på nån av Power ballads-samlingarna. Andra sidan av vinylen bjuder på ett flertal tunga rocklåtar. Wild heart får bli favoriten. Som sagt ett mycket bra och jämnt album som verkligen rekommenderas.

Venom - Possessed

Venoms fjärde album från 1985, och det sista med Cronos, Mantas och Abaddon.

Här i en schysst återutgåva i 180 gramspress med en bonusposter (se längst ned). Tycker att denna skiva fått oförtjänt taskig kritik av flera då det är ett bra album. Råheten finns fortfarande där trots att man bytt inspelningsstudio. Det är schysst lir i flera låtar och den instrumentala Wing and a prayer är fantastisk. Andra godingar är första spåret Powerdrive, Satanachist, Hellchild och Moonshine. Lite kul att grabben på framsidan är Abaddons son! Annars en tuff bandbild på baksidan! Teatermaskerna förstår jag inte vad det gör där. Någon som har en rimlig förklaring, kommentera gärna då.
Genomlyssnade plattan tillsammans med en Bloody Mary. Grym combo måste jag säga!

Viva - Dealers of the night

Grym framsida, eller hur? Det här måste ju vara galet bra heavy metal, kanske thrash, från 80-talet? Nja, vi vänder på skivan och kollar in baksidan. En brud med vita solbrillor och bärbar keyboard! Annars ser det ju riktigt ösigt ut på bilden. Bruden är faktiskt ingen mindre än Michael och Rudolf Schenkers syster (!) På sång finner vi Marc Paganini (senare i gruppen Paganini, läs om en av deras skivor här http://spinningblack.blogspot.com/2010/01/its-long-way-to-top.html.

Nåväl, Dealers of the night då? Plattans släpptes 1983. Tycker den är väldigt svårplacerat, ibland lite lagom skön heavy metal, men det ändras snabbt när vi kommer till refrängerna. Då hamnar vi mer åt AOR hållet. Jovars, det är sammantaget en god inledning på denna lördags vinyllyssnande, lite lagom mjukt och tralligt efter ett glas rött.

Metallica - Live at Grimey's

Det här är ju en riktigt vacker skapelse. En dubbel 10-tummare i utvikbart omslag. Metallica var ju med och supportade första Record Storeday 2008, de spelade ju på Rasputin i Kalifornien. Det här var när Death magnetic-plattan färdigställdes, och inte helt ovanligt brukar ju Metallica vara sugna på att göra några spelningar och få en paus från studion.

Metallica skulle spela på Boonaroo festivalen i Tennessee. Eftersom bandet gillar skivaffärer ville de i samband med detta besöka den ofantliga affären Grimey's. Så det slutar med att de även ger en spelning i källaren för fan clubmedlemmar och lite vip-gäster.

Grym setlist och ett ganska rått och opolerat sound bjuds det på.

Låtar: No remorse, Fuel, Harvester of sorrow, Welcome home (sanitarium), For whom the bell tolls, Master of puppets, Sad but true, Motorbreath och Seek and destroy och så Frayed ends of sanity jam.

Spinningblack i fokus

Blev kontaktad av Chief rebel Angel som driver bloggen Metal! om jag ville vara med i hans avdelning Blogg i fokus.

Svaret var givet, klart man vill vara med på det. Ta en titt här så får du läsa intervjun med mig!

Lägg gärna en kommentar oxå :)

Manowar - The triumph of steel

På två riktigt fina blodröda 180-gramsvinyler har Manowars The triumph of steel från 1992 getts ut på nytt i år. Vi får ett gatefold-omslag och vinylerna är i fina mattsvarta innerpåsar. När man viker ut omslaget bjuds vi på låttexterna. Ken Kelly är konstnären bakom omslaget (han har bla även gjort Destroyer till Kiss). Tycker dock det är lite synd att man på denna utgåva ej lyckats få en stor bild när man viker ut omslaget så att säga. Nu är det inte hela målningen som visas vilket borde ha gått med tanke på formatet. Nåväl, plattan inleds med en 28-minuters låt, Achilles Agony and Ecstasy in eight parts. Det skulle väl kunna tänkas att albumet var tänkt som ett konceptalbum som inte blev klart med tanke på låtens längd och historia. Den är väldigt bra, men lång! Vinyl två bjuds på mer vanliga låtar och här finner vi hits som Metal warriors, Ride the dragon och The demons wind. Avslutande låten Master of the wind är av det lugnare slaget och är fantastisk på hög volym. För övrigt tycker jag tyvärr det knäpper en del om vinylen. Ibland är det nog inte bästa kvaliteten på röda, gröna, lila och fram förallt bildskivor. Näe, svart ska det helst vara...

Ophthalamia Via Dolorosa

För första gången på vinyl.

Utgiven av Soulseller records 2009 (tror jag).

Cdn släpptes 1995.

Utvikbart omslag, 180 grams dubbelvinyl.

Med texter och bilder på innerpåsar. Endast 500 exemplar.

Opthalamia handlar om ett fantasyland som IT (Tony Särkkä) har skapat.

Musiken är främst black metal, men har ibland lite skön sång och så bjuds det även på vackert pianospel av Axa (Alexandra Balogh) och så givetvis bör ju nämnas att en del texter är på svenska.

Bakom mikrofonen finner vi Legion (Marduk).

På denna utgåva bjuds vi på två bonusspår, A lonely ceremony/The eteranal walk och en cover av Mayhems Deathcrush.

För övrigt en riktig bra platta, och för mig som inte är helt inne på black metal tycker jag denna är en bra ingång i genren.

Candlemass - Doomology

Herrejävlar vilken juvel. Riktigt fet box innehållandes bland annat 7 vinyler. Doomology-boxen har funnits på cd ett tag, men släpptes ganska nyligen. Upplagan
ligger på 700 ex svart vinyl och 300 silvervinyl. Som synes har jag den svarta. Förrutom alla vinyler medföljer en slipmat, en poster från Fryshuset-giget 1990 och en 12-sidig booklet. Otroligt fin box!

På vinyl 1 finner vi Candlemass allra första gig från Jönköping 5/9 1987. Många klassiker och det är en riktigt go konsert. Vinyl 2 och 3 bjuder på en spelning från Buckley Tivoli 17/11 1988. Vinyl fyra och sid 1 på vinyl fem innehåller demos från The white album.
Kanske inte det som är mest spännande i Candlemass historia, men visst det är bra. Med Mats Leve'n och Tony Martin på sång (Witches) Sid 2 bjuder på Live 1990. Den klassiska konserten som finns utgiven sedan tidigare, konsertpostern enligt nedan medföljer:

Vinyl sex (näe, riktigt så mycket gillar jag inte vinyl, det handlar om den sjätte vinylen) innehåller King of the grey Island demos från 2006 med Mats Levén på sång. Bra demos, men slutprodukten klart bättre. Slutligen hamnar vi på vinyl nummer sju. Den innehåller blandade demos från 1992-2008 och här hittar vi godbitar som Ebony throne och Dying illusion med Längquist på sång från 1992, en Chris Laney dancemix av Lucifer dance, Handklaver och klarinett och Vårt sista avsked.

Passar väl hyfsat att nämna Vårt sista avsked som avslutande låt på boxen då ju Candlemass meddelat att det kommer lägga av. De har dock en hel del planerat innan dess, ny skiva och flera gig. Sista framträdandet på Sweden rock festival 2012, eller? (Kom ihåg var du läste det) :)

Blod eld död

Så är den äntligen igenomläst; Blod eld död - en svensk metalhistoria. Skriven av Ika Johannesson (bl.a. Redaktör på SVTs Kobra) och Jon Jefferson Klingberg (författare och musiker i Whale och Docenterna). Med en titel och omslag som får de flesta att haja till har denna bok verkligen nått ut i kulturens finrum. Bokmässan, Dn, SvD, TV4s morronsoffa, Svt, SR, ja överallt har det snackats om denna bok. Den börjar med att presentera Bröderna hårdrock och för oss sen in på svenska hårdrockens historia från Heavy Load genom Bathory till Watain. Givetvis finns även en hel del med om norsk black metal då band var starka länderna emellan i tidens begynnelse. Det här är en bok som bjuder långt mer en smaskiga historier om kyrkbränder och mord (visst, vi får ta del av det också, men mycket mer bakomliggande fakta). Många av dåtidens personligheter har fått uttala sig och hur de ser på saken nu. Gripande kapitel om Pelle Dead, Jon Nödtveidt och Niklas Kvarforth (Shining). De två förstnämnda som begått självmord och den tredje som är extremt självdestruktiv. Här finner jag det som ett plus att författarna tagit kontakt med en känd specialist i psykiatri, Jan Beskow. Han ger en kort beskrivning om suicidtankar, -försök och fullbordade suicid samt en kort ingång till det glorifierande av suicid i vissa subkulturer. Sedan fortsätter kapitlet med ett besök hemma hos Kvarforth i Halmstad. Han berättar lite om sin barndom och sitt band Shining som handlar så gott (!) som enbart om självdestruktivitet.

Mycket utrymme i boken får även mina hemtrakter Norrköping och Finspång med tanke på Morgan Håkansson (Marduk och Abrubtum) och IT (bl.a. Abrubtum och Opthalamia) och så Robban Becirovic (Close-up magazine). Det hände mycket i stan på den tiden....Vi får även berättelser om Hammerfalls kamp för hårdrocken i mitten på 90-talet och Bullets framgång på 10-talet och deras turnébuss. Boken avslutas sedan med ett kapitel om dagens ondaste black metal-band; Watain. Och som lustigt nog fått en Grammis. Kan man säga att det hänt lite sedan norska vågen av black metal slog på 90-talet!?

Denna bok rekommenderas starkt till alla!

Mastodon - The Hunter

Så var den äntligen här, Mastodons femte platta. Som det var sagt på förhand så är det inget konceptalbum och inte heller så mycket progg som tidigare. Jag valde cd/dvd-utgåvan för jag kunde inte vänta på vinylen, men det blir säkerligen den oxå framöver. Första spåret, Black tongue är en tung rocklåt, raka rör så att säga. Bra öppningsspår. Curling of the burl leder oss in på lite mer 70-tals rock, givetvis med Sabbath-vibbar. Mästerligt!

Blasteroid skruvar upp tempot och innehåller en del mer skrikande sång. Stargasm är lite lugnare och känns mer som en musikalisk rymdresa. Mycket fokus på trummor. Octopus has no Friends behåller trumfokuset och lägger mycket krut på gitarriff. Ganska lågmäld låt för övrigt. All the heavy lifting är en av de bättre låtarna. Bra gung och refräng samtidigt som låten har tyngd. Titelspåret är en lugn låt, närapå ballad. Den handlar om Brent's bror som dog under en pågående jakt. Dry gone valley känns som vi brukar vara vana vid när det gäller Mastodon. Proggig metal. Thickening fortsätter i samma spår. Creature lives har ett riktigt spaceigt intro, sen byggs stämningen upp med mäktiga trummor. Fantastisk sång och körer. Bästa låten på plattan!! Tyvärr är den för kort. Spectrelight visar mer kraft och tyngd. Mäktigt!

Bedazzled fingernails låter oss sväva ut lite mer i proggvärlden om än på ett lugnt vis. Bra låt. The sparrow drar till sist ned på tempot och lämnar lyssnaren fullständigt avslappnad.

Summering: mycket bra platta, första lyssningen tyckte jag den var lite slätstruken, men nu ett par varv senare är det ett mästerverk. Faktiskt!

Dvdn bjuder på tre videos; Stargasm, black tongue och Deathgound. De är ju alla fräna. Making of The hunter är endast på 6 minuter. Pinsamt! Track by track commentary är inte heller speciellt lång så det är väl ingen dvd man lär se för många gånger. Får väl som sagt bli vinylen oxå!

Kiss alkohol

Så var lådan hemma i huset. Åtminstone en Kissetikett på kartongen till skillnad från Motörheads omärkta låda.

Kiss har ju precis släppt en upplaga av både vin och öl. Tyvärr kom det till min kännedom lite försent så när ölet släpptes kl 10 i lördags (1/10) missade jag det. Loggade in på Systembolaget kl 15 och beställde en platta öl och sex flaskor vin. Fick dock mail i måndags om att ölen var slut hos leverantör. Nåväl i torsdags fick jag i alla fall hämta hem vinet. Det är ett vin från Kalifornien i USA. Det är gjort på Zinfandel-druvan och framställt år 2010. Tycker att det är bra karaktär på vinet, och en ordentlig strävhet som faller mig i smaken. Rock n´wines är de som producerar. Gene Simmons har givetvis uttalat sig om vinet (och så klart är det tryckt på flaskans baksideetikett " This wine is so good I want to Lick it up" rätt typiskt Gene, va? Nåväl, det var helt klart värt 99 bagis flarran. Hoppas få hem några öl också framöver.

Ghost igen

Den här måste ju bara visas upp!
Fick Ghost-skivan signerad av självaste Papa Emeritus !

Ghost picture disc

Jomen, visst den här plattan känner väl alla metalheads till nu. Grymt bra platta i mitt tycke. Så pass att jag ville ha picture discen förrutom vanliga vinylen. Pressad i USA av Metal blade. Begränsad upplaga, vet dock ej hur stor upplagan är. Tacksam om någon vet så lägg en

kommentar.

Månegarm

Ja, ibland måste man chansa och faktiskt ibland kan det ju bli bullseye. Nja, riktigt så bra tycker jag väl inte Vargstenen är, men bra är den verkligen. Och för fyndpriset 29 bagis kan man ju inte gnälla. Det här är schysst vikingmetal med influenser från power, death och folkmetal. Texter på svenska. Tyvärr inga texter eller nån info till denna bildlp som bara är packad i en plastficka. Synd då det ska vara ett konceptalbum om en man som förlorat en del av sin själ och ger sig ut på en resa för att åter bli hel. Bra musiker och som även tar med riktiga fioler och flöjter. Vi bjuds på både rensång och dödsgrowl i en perfekt mix. Vill du ha bra vikingmetal ska du absolut kolla upp detta band.

Testament - Souls of black

Var uppe i Stockholm över helgen. Familjen lånade en kompis lägenhet i Hornstull så efter lördagens middag, några bärs och efter att barnen somnat gav jag mig iväg till Mickes skivor ett kvarter från vårt boende. Tänk vilken lyx en skivaffär som är öppen på kvällar, full med skivor till humana priser. Det här var en av de jag köpte. Testaments fjärde skiva Souls of black från 1990. Omslaget är ju bara för snyggt! De lirar fortfarande thrash, men det är även en hel del heavy metal toner på den tycker jag. Hursomhelst en riktigt bra platta med många starka låtar. Får väl säga att jag nog tycker de kvalar in som nr5 i trashens stora band.

Alice

Jaha, inget svar från My favourite magazines ännu (se inlägget nedan), förrutom att de ska behandla ärendet inom 24 timmar...

Tänkte att jag tröstar mig med en bildsingel med mr Cooper. Det är första singelspåret, I´ll bite your head off från senaste plattan. På sid två finner vi en liveversion från Download festival.

Grym låt, snygg bildsingel, kort och gott.

Welcome 2 My nightmare.

Så har äntligen Alice Coopers senaste album landat i min brevlåda. Det blev Classic Rocks limiterade collector's pack bestående av CDn med två bonuslåtar (under the bed samt Poison i Liveversion) förpackad i en bokliknande digipack. Mer bonus: en metal pinbadge med Schools out tryck, en halloween-mask, en dubbelsidig poster samt en tidning på 132sidor. Blir först konfunderad när jag öppnat paket. Det skulle vara ett makeup-kit inte halloween-mask och så skulle mitt namn stå på postern. Nåväl har mailat My Favourite magazines där jag köpte den och frågat så får vi se. Över till musiken då. Platta. Inleds med ett lugnt spår I am made of you. Mycket bra! Caffeine lite midtempo med mycket upprepande av titeln. The nightmare returns, perekt 70-tals gung. Underbart! A runaway train likaså. Avslutas med en rejäl krasch. Last man on earth är en tillbakalutad låt The congregregation har en mer berättarliknande sång som lagts av Rob Zombie. It's all mine inleds med skön akustisk gitarr för att sedan braka loss. Lite trummor som påminner om Marilyn Mansons The beautiful people. I'll bite your face off (första singeln) är faktiskt också hitbetonad. Riktigt bra! Disco Bloodbath boogie fever inleds med en synthslinga och en riktig discosång. Discobetonad första halvan av låten, på slutet bra rocklåt. Ghouls gone wild har riktig Cooper-feeling. Störtskön! Å så har vi en riktig ballad, Something to remember me by. Stark! When hell comes home plattans tyngsta låt, om än långsam. Creepy! What baby wants är en electrolåt(!) med Kesha. Hmmm den kr faktiskt bra trots den meningen. I gotta get out of here tar oss tillbaka till det härliga 70-talssoundet. The underture en storslagen instrumental avslutning på albumet. Och så har vi ju två bonusspår. Först ut Under the bed som var den första låten som skrevs till skivan, men som sedermera fick strykas. I mitt tycke hade den helt klart platsat in på plattan. Liveversionen av Poison tycker ja inte det ät mycket att orda om. Som helhet är det här en mycket bra skiva som är väl värd namnet Welcome 2 My nightmare och fungerar som uppföljare till det klassiska albumet.

Y&T - Earthshaker

Då ska vi lyssna på en skön, lungn rockplatta skivnålen landar mycket på den vackra, svarta vinylen. Ett rejält gitarriff brakar loss och trummorna intar det närmaste marschmelodi. Jösses, det här var ju metal. Detta är gruppens tredje platta (första med namnet Y&T, tid. Yesterday&today) från 1981. Skivan fortsätter med lite tyngre sound i Dirty girl. Tredje spåret Shake it loose är en verklig mellanlåt, inget speciellt. Sque
eze skruvar upp tempot rejält. Rescue me inleds och slutar lugnt men är lite stökig emellanåt. Vi vänder på plattan och lyssnar på första spåret på andra sidan, Young and tough. Inget särskilt med den dock. Hurricane, som namnet antyder vrider upp tempot, men även tyngden. Grym låt! Let me go, en okej rocklåt. Knock you out är det dock

mer klass på. Plattan avslutas med en riktigt bra power ballad, I believe in you. Y&T bevisar för mig än en gång att det går att fynda i reabackarna. Y&T finns ofta där och det är riktigt bra plattor de gjort plattan lyssnades tillsammans med en flaska rött, Bellingham, ett gott shirazvin från 08.