Sonisphere Festival 2010

Jädrar vad jag väntat på att denna konsertdag skall bli av. Från början trodde jag knappt det var sant. Vilken laguppställning! Heaven and hell, Iron Maiden, Mötley crue, Alice Cooper, Slayer, Anthrax och Iggy Pop. Det gick förvånansvärt enkelt att få tag i biljett, kanske berodde det på att AC/DC, Kiss och Sweden rock biljetterna släpptes i ungefär samma veva? Nåväl, som alla känner till lämnade ju tragiskt nog Ronnie James Dio jordelivet i maj pga magcancer. Självklart kunde ju då inte Heaven and hell komma. Så vad skulle nu bokas som ersättare? Förväntningarna var stora, men det visade sig sedemera inte komma någon ersättare utan man lade endast till Hammerfall, Imperial state electric och Warrior soul. Nån vecka innan konsertdag utannonserades spelschemat och första band ut skulle bli Warrior soul. I och med att jag åkte tåg upp till hufvudstaden för att möta upp Kalle planerade vi att nöja oss med att se Anthrax som första band. Därmed missade vi Warrior soul och Imperial.

Anthrax var som sagt det första vi såg och jädrar så bra de var. De bjöd på låtar från fornstora dagar såsom Caught in a mosh, Metal trashing mad, Madhouse, I am the law och Indians. Givetvis hyllas Ronnie James Dio och det spelas lite av Heaven and hell. Cool back-drop i form av omslaget från Among the living. Efter Anthrax bestämmer vi oss för att få i oss lite mat. Det blir ju bara bättre och bättre band som ska spela och då gäller det att inte vara hungrig. Vi beger oss till Mat och dryck. Bestämmer mig för en vegrock och en bärs, för det pyntar man endast 125 spänn. Hammerfall lirar medan jag försöker balansera en papptallrik käk och en bärs medan regnet så sakteliga faller mer och mer.

Hammerfall gillar jag verkligen, men inte ikväll. Tycker de är lite tråkiga och tjatar lite väl mycket om hur metal och true de är........De lirar dock några bra låtar som Dragon lies bleeding, Renegade, Let the hammerfall.

Vi beger oss därefter till andra scenen där Slayer skall dra igång. De öppnar med South of heaven och fortsätter med World painted blood från senaste albumet. Vi bjuds givetvis här oxå på riktigta klassiker som War ensemble, Dead skin mask, Mandatory suicide, Angel of death och så klart kanske bästa tyngre metallåten som gjorts: Raining blood. Roliga att se är två biffiga ryssar som hällt blod över skallen och som vill se ut som Kerry King. Slayer blir kvällens bästa akt. Djävulen så tight de spelar.

Nu öser regnet ordentligt över området och det börjar så sakteliga förvandlas till en lervälling på marken. Vi går och kollar in Iggy Pop, inget som lockar mig så där jättemycket, men kul att se en del av. Raw power och I wanna be your dog är en del jag känner igen. Mycket credd ska gubben ha när han bjuder upp publiken på scenen. Ca 15 pers får komma upp och dansa till Shake appeal.

Regnet öser än mer nu och vi måste söka skydd under ett ställe som säljer snacks. Där står vi och trycker till Alice Cooper drar igång. Han bjuder på en häftig show och klassiker som Schools out, I´m eighteen, No more Mr. Nice guy och Go to hell. Vi får även höra nyare låtar som Poison, Dirty diamonds och Vengeance is mine. Riktigt frän show där jag tror han blir dödad i mer eller mindre var enda låt. Han kör på med show och säger inte ett ord till publiken. Nu är vi så dyngsura att vi funderar på att bara se Mötley och stå över Maiden. Med andra ord ett jäkligt jobbigt beslut, men det var så blött och kallt.

Innan Mötley går vi och köper en dubbelespresso och en taco deluxetallrik, till den får man ta jalapenos själv och jag tänker att om jag käkar en massa sådana borde jag få upp kroppstemperaturen några grader. Sagt och gjort så fick jag i mig en hel del jalapenos och jag kände mig redo för Mötley. De öppnar med en av mina favvolåtar Kickstart my heart, och drar vidare med Wild side, Shout at the devil. Två spår från senaste plattan bjuder de på: Saints of LA och Motherfucker of the year. De avlutar med Dr. Feelgood och Girls, girls, girls. Tycker de bjuder på en helt okej show som förväntat. Vince har väl i mitt tycke inte varit i bästa form de senaste åren. Coolt ändå att äntligen ha sett dem live!

Innan Maiden ska gå på tänkte jag köpa en tröja som jag bestämt mig för. En baseball tröja, svart och vit med Dr. Feelgood trycket. Grymt snygg tyckte många andra oxå för den var slut när jag väl var framme. Surt! Lyckades dock få access till VIP-området lagom till Iron Maiden skulle gå på. Kändes riktigt skönt med tanke på hur mycket lera och regnvatten det var på området. Kalle lyckades med bedriften att tappa moblilen i sörjan. Tur nog funkar den rätt okej nu. Väl på VIP-området gick så Maiden på till tonerna av The wicker man. Merparten av setlisten består av låtar från 00-talet och det är riktigt kul att åter höra dessa live efter att de ju kört mest klassiker live senaste vändorna. Dance of death, Reincarnation of Benjamin Breeg och These colours don´t run utgör en grym proggig stund med Maiden. Blood Brothers tillägnas Ronnie James Dio. Det märks att Maiden trivs riktigt bra i Sverige. De är på kalashumör och såklart gör de en jädrigt bra spelning. Maiden spelar helt klart i en division för sig. Fear of the dark är kanon ikväll och så även klassikerna Iron Maiden, The number of the beast, Hallowed be thy name och Running free. Vi bjuds på en låt, El dorado, från kommande plattan Final frontier.

Skönt nog regnar det inget under Maidens konsert, men ganska omgående efter Running free öppnar sig himlen och en skyfall jag tidigare inte upplevt göra alla plaskvåta och därtill kommer det "polska ovädret" med mängder av blixtar. Snabbt in i en taxi och mot Hornstull och värmen.

Sammanfattningsvis en extremt blöt kväll (dock ej orsakad av alkoholhaltiga drycker) och mängder med bra band som alla gjorde bra spelningar. Kanon!