Blod eld död

Så är den äntligen igenomläst; Blod eld död - en svensk metalhistoria. Skriven av Ika Johannesson (bl.a. Redaktör på SVTs Kobra) och Jon Jefferson Klingberg (författare och musiker i Whale och Docenterna). Med en titel och omslag som får de flesta att haja till har denna bok verkligen nått ut i kulturens finrum. Bokmässan, Dn, SvD, TV4s morronsoffa, Svt, SR, ja överallt har det snackats om denna bok. Den börjar med att presentera Bröderna hårdrock och för oss sen in på svenska hårdrockens historia från Heavy Load genom Bathory till Watain. Givetvis finns även en hel del med om norsk black metal då band var starka länderna emellan i tidens begynnelse. Det här är en bok som bjuder långt mer en smaskiga historier om kyrkbränder och mord (visst, vi får ta del av det också, men mycket mer bakomliggande fakta). Många av dåtidens personligheter har fått uttala sig och hur de ser på saken nu. Gripande kapitel om Pelle Dead, Jon Nödtveidt och Niklas Kvarforth (Shining). De två förstnämnda som begått självmord och den tredje som är extremt självdestruktiv. Här finner jag det som ett plus att författarna tagit kontakt med en känd specialist i psykiatri, Jan Beskow. Han ger en kort beskrivning om suicidtankar, -försök och fullbordade suicid samt en kort ingång till det glorifierande av suicid i vissa subkulturer. Sedan fortsätter kapitlet med ett besök hemma hos Kvarforth i Halmstad. Han berättar lite om sin barndom och sitt band Shining som handlar så gott (!) som enbart om självdestruktivitet.

Mycket utrymme i boken får även mina hemtrakter Norrköping och Finspång med tanke på Morgan Håkansson (Marduk och Abrubtum) och IT (bl.a. Abrubtum och Opthalamia) och så Robban Becirovic (Close-up magazine). Det hände mycket i stan på den tiden....Vi får även berättelser om Hammerfalls kamp för hårdrocken i mitten på 90-talet och Bullets framgång på 10-talet och deras turnébuss. Boken avslutas sedan med ett kapitel om dagens ondaste black metal-band; Watain. Och som lustigt nog fått en Grammis. Kan man säga att det hänt lite sedan norska vågen av black metal slog på 90-talet!?

Denna bok rekommenderas starkt till alla!

Mastodon - The Hunter

Så var den äntligen här, Mastodons femte platta. Som det var sagt på förhand så är det inget konceptalbum och inte heller så mycket progg som tidigare. Jag valde cd/dvd-utgåvan för jag kunde inte vänta på vinylen, men det blir säkerligen den oxå framöver. Första spåret, Black tongue är en tung rocklåt, raka rör så att säga. Bra öppningsspår. Curling of the burl leder oss in på lite mer 70-tals rock, givetvis med Sabbath-vibbar. Mästerligt!

Blasteroid skruvar upp tempot och innehåller en del mer skrikande sång. Stargasm är lite lugnare och känns mer som en musikalisk rymdresa. Mycket fokus på trummor. Octopus has no Friends behåller trumfokuset och lägger mycket krut på gitarriff. Ganska lågmäld låt för övrigt. All the heavy lifting är en av de bättre låtarna. Bra gung och refräng samtidigt som låten har tyngd. Titelspåret är en lugn låt, närapå ballad. Den handlar om Brent's bror som dog under en pågående jakt. Dry gone valley känns som vi brukar vara vana vid när det gäller Mastodon. Proggig metal. Thickening fortsätter i samma spår. Creature lives har ett riktigt spaceigt intro, sen byggs stämningen upp med mäktiga trummor. Fantastisk sång och körer. Bästa låten på plattan!! Tyvärr är den för kort. Spectrelight visar mer kraft och tyngd. Mäktigt!

Bedazzled fingernails låter oss sväva ut lite mer i proggvärlden om än på ett lugnt vis. Bra låt. The sparrow drar till sist ned på tempot och lämnar lyssnaren fullständigt avslappnad.

Summering: mycket bra platta, första lyssningen tyckte jag den var lite slätstruken, men nu ett par varv senare är det ett mästerverk. Faktiskt!

Dvdn bjuder på tre videos; Stargasm, black tongue och Deathgound. De är ju alla fräna. Making of The hunter är endast på 6 minuter. Pinsamt! Track by track commentary är inte heller speciellt lång så det är väl ingen dvd man lär se för många gånger. Får väl som sagt bli vinylen oxå!

Kiss alkohol

Så var lådan hemma i huset. Åtminstone en Kissetikett på kartongen till skillnad från Motörheads omärkta låda.

Kiss har ju precis släppt en upplaga av både vin och öl. Tyvärr kom det till min kännedom lite försent så när ölet släpptes kl 10 i lördags (1/10) missade jag det. Loggade in på Systembolaget kl 15 och beställde en platta öl och sex flaskor vin. Fick dock mail i måndags om att ölen var slut hos leverantör. Nåväl i torsdags fick jag i alla fall hämta hem vinet. Det är ett vin från Kalifornien i USA. Det är gjort på Zinfandel-druvan och framställt år 2010. Tycker att det är bra karaktär på vinet, och en ordentlig strävhet som faller mig i smaken. Rock n´wines är de som producerar. Gene Simmons har givetvis uttalat sig om vinet (och så klart är det tryckt på flaskans baksideetikett " This wine is so good I want to Lick it up" rätt typiskt Gene, va? Nåväl, det var helt klart värt 99 bagis flarran. Hoppas få hem några öl också framöver.

Ghost igen

Den här måste ju bara visas upp!
Fick Ghost-skivan signerad av självaste Papa Emeritus !