Gary Moore - Dirty fingers

Då ska vi se om jag får till det här rätt. Skivan är inspelad 1981 efter att Gary gått skilda vägar från G-force. Plattan släpptes dock 83 i Japan och 84 i Europa. Utgåvan jag har är från 87 och omslaget skiljer sig mot originalet som bara visar en gitarr. Nåväl, albumet inleds med Hiroshima och vi får direkt höra Gary när han var dom bäst, som hård rockande gitarrist (även om bluesen är bra). Titelspåret följer liksom Bad news, riktigt bra rocklåtar. Don't let me be missunderstood är en Animals cover. Bra, men varför covers? Så har vi den väl kända Run to your mama. Vi vänder på plattan och bjuds på ett synthintro till Nuclear attack. Lite lagom rockiga Kidnapped följer så. Really gonna rock håller verkligen vad den utger sig för att vara. Lonely nights är så även den inom ramen för rock. Avslutande låten Rest in Peace är en riktigt vacker ballad såsom Gary brukar göra dem.

Vanligen brukar man kunna hitta Gary Moore album i de flesta reabackar med vinyler. Jag tycker de alla är värda att ha i skivsamlingen. Vill du inte ha alla bör du ha denna.

Witch - The hex is on

Okej, okej jag köpte denna platta mycket på grund av omslaget. Jag menar det är väl vackert? Så vilka är då Witch? De är från Kalifornien, och spelade/hängde på samma hak som Wasp, Mötley crue och Guns n' roses. Tyvärr blev de aldrig signade till nåt stort bolag, mycket pga en tvist med Metal Blade records. The hex is on är deras debut ep och släpptes 1984. Det är riktigt bra hårdrock, inte alls så mycket glam man kan tro på bilderna. Cinderella (in black leather) och Nervous wreck är bästa örhängena. Ytterligare ett lyckat chansköp med bra hårdrock av ett band åtminstone inte läst nåt om innan införskaffa det av denna vinyl.

Cacumen - Bad widow

Vilket tufft omslag, eller hur?

Omslaget fick mig att tro att det är thrashmetal, men se döm inte musiken efter omslaget. Det är nämligen så att denna skiva är gruppens andra album och sista under namnet Cacumen. 1986 bytte bandet nämligen namn till Bonfire och dem känner du väl till???

Det här är riktigt god hårdrock, för det var ju innan de blev lite mjukare och bytte namn. Visst finns det lite lugnare låter med vackra refränger, men flera är rätt så snabba. Faktiskt. Extra bra låtar är titelspåret, to old to rock och avslutande Rescue me.

Treat - Coup de grace

Ja, ja okej det här är en cd. Jag köper faktiskt det också. Speciellt då det nalkas rea, denna hittade jag på cdon för 29 spänn. Och jösses vad nöjd jag är. Det är Treats comebackskiva efter 18 års tystnad. Och det kommet tillbaka i riktigt god form. Det är välspelad rock med väldigt kraftfulla refränger. Visst lite schlager är det väl över några, men det är ju lite andra band som är med i den tävlingen nu jämfört med när Treat hade sina glansdagar. Starka låtar; the war is over, tangled up och Skies of Mongolia. Mycket välproducerat och bra ljud, inte lika rockigt sound som det var på 80-talet, men det känns så klart fräscht.

Running Wild - Masquerade

När jag var i Göteborg för att se Maiden i fredags blev det lite vinylspaning dagen efter. Var i en, för mig, ny butik som heter Street trash records. De hade ett väldigt bra utbud av metal på vinyl och en hel del rariteteter, bl.a. Poison - Flesh and blood first aid kit edition! I skyltfönstret hängde så denna godbit. Running wild - Masquerade på röd vinyl i Ex-skick till en billig penning. Plattan är del ett i en triologi på temat det goda mot det onda. Den släpptes 1995. Efter ett 2-minutersintro bjuds vi så på titelspåret som är en typiskt låt i RW- anda med singalong-partier. Demonized fortsätter i samma anda. Sen följer godbitarna på varann Lions of the sea, Rebel at heart, Wheel of doom och Metalhead. Av nån märklig anledning har detta sålt sämst av gruppens skivor, men visst nån ska ju ha gjort det också. Kommer ihåg att jag haft denna på cd tidigare, förpackad i trälåda. Tyvärr såld sen flera år tillbaka, men återgäldad givetvis med att nu ha vinylen. Undrar just hur många ex av denna vinyl som finns utgivna?

Iron Maiden @Ullevi

Så var det äntligen dags att sätta sig på tåget mot Göteborg för att kolla på Maiden. Senast jag var på Ullevi var 08 och även då stod Maiden på scenen. Jag såg dem dock på förra året på Sonisphere. Jag anländer vid lunchtid till Danne och efter att ha umgåtts med hans söner en stund blir vi avlösta av hans fru. Vi beger oss in mot stan och börjar med en fish n' chips och en iskall. Väl mätta beger vi oss till bolaget förra att inhandla några ytterligare pilsner för att ta med till vattnet där vi sitter och steker. Vi går sen vidare till 7ans ölhall för en pilsner o sen till Parken för ytterligare en. Det börjar sedan bli dags att bege sig mot Ullevi stämningen och vädret är på topp! Inhandlar två mycket snygga turnét-shirts och ett program. Kom in lagom till Sabaton gick på scen (mao såg vi inte Graveyard). Sabaton var väl inget som föll mig i smaken men funkade väl som uppvärmare.

Snart drar Ufo's låt Doctor Doctor igång och alla vet att det är dags. Maiden öppnar som väntat med Sattelite 15...The final frontier. Ett perfekt öppningsspår i mitt tycke. Sedan får vi ytterligare en bit från nya skivan, Eldorado. Sen brakar det loss med 2 minutes to midnight. Vi bjuds på en hel del nyare låtar som The talisman, Coming home, dance of death och The wickerman. Riktigt roligt. Så klart ger dock publiken mest gensvar på låtar som The trooper, The evil that men do och Iron Maiden. Lite sämre tyckte jag Coming home och When the wild Windows blows. Bra på skivan men funkar inte riktigt live. Annars var det en grym show. Bandet på topphumör, perfekt väder och 56000 pers!

Nu på tåget igen mot Peking och ladda om för Big 4. Detta kommer dock ses på TV då familjelivet kallar mig hemåt.