TNT - Knights of the New Thunder

Norska gruppen TNT's andra album släpptes 1984. Sångaren har byts ut till amerikanska Tony Harnell. Det här är fortfarande när bandet fortfarande spelar hårdrock mot vad de senare gör som mest kan klassas som aor. Inledande Seven seas är riktigt bra låt med tyngd i, släpptes som singel. Ready to leave fortsätter i samma stil sen kommer en kort instrumental bit för att sedan fortsätta med Last summers evil. Det här låter väldigt bra och i med sångaren väldigt internationellt. Plattans svag punkt kommet sedan i och med lugna Without your love. Andra sidan inleds med pärlan Tor with the Hammer. Break the ice även den bra hårdrock. Och så ska ju givetvis sångaren hyllas lite i låten USA:). Deadly metal är plattans bästa låt. Hade nån spelat upp den för mig och sagt att det var TNT hade jag inte trott på det för ett ögonblick. Det är snabb metal det här, påmi ner något om Helloween. Avslutande titelspåret är en härlig "kampsång" för metal. Nedan synes även det bannlysta omslaget som var för vågat för norrmännen. Tyvärr, för visst är det snyggare! Mycket bra platta som rekommenderas varmt och som inte påminner om kommande album om inte dessa faller en i smaken. Saknar tyvärr första albumet som även det är metal, men det enda av gruppen med norska texter!

Heavy Load- Blågul metal

Det här är grunden till svensk metal, verkligen. Här har säkerligen band som Hammerfall, Helvetets port blivit inspirerade. Megacoolt omslag som passar musiken som handen i handsken. Det är riktig metal med tyngd i som Manowar etc. Albumet släpptes 1983, och är gruppens tredje och sista fullängdare. Plattan inleds med fantastiska Run with the devil. Det behövs inte många toner förrän man är fast i soundet. Jösses, så bra det är!
Fick tag på ett schysst exemplar med original innersleeve, poster och merchandiseformulär:)

Andra spåret The King fortsätter givetvis i samma goda anda, det här är riktig vikingmetal. Tredje spåret Swinging swords visar lysande expempel på dubbeltramp och marschtrummor fungerar finfint i metalsammanhang. Så kommer vi till skivans svaghet, enligt mig. Dreaming, en ballad. Varför? Nåväl, vi rättar till det genom att vända sida där vi finner titelspåret Stronger than evil. Mästerverk!
Nästa låt Free, är ju bara för bra. Och så klart som alla vet så är det ju Phil Lynott som lirar bas.

Saturday night och Roar of the north är fullständiga mästerverk även de som avslutar denna klassiska platta. Har du den inte saknar du ett stycke svensk musikhistoria, tillika ett stycke metalhistoria. Klassiker!!!

Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae

Portrait från Kristianstad släpper härmed sitt andra album. Jag fick tag i denna fina vinylutgåva 2lp (45 rpm flr bästa ljudkvalitet) på svart vinyl i gatefoldutformning med en poster.

Limiterad till 400 exemplar. I en tid då det nu är inne att spela 80-talsmetal är det lätt att det blir för mycket av det goda och kvaliteten skiftande. Så är dock inte fallet med Portrait, det här är överjävligt bra. Metal som påminner om tidiga Helloween, Running wild och framför allt Mercyful Fate och King Diamond. Varenda låt på plattan är höjdare så som du förstår rekommenderas denna platta allra varmast. Bästa låtar är Beast of fire, Bloodbath och Darkness forever. Der todesking är inspirerad av filmen med samma namn av Jörg Buttgereit, mannen bakom Nekromantik.

Europe live at Shepherds Bush London

Idag låg ett paket i lådan med alldeles färska (releasedag 15/6) livekonserten med Europe från februari i år. Jag köpte blu-ray versionen med bonuscd och annat lull-lull som livematerial från Hovet 2009 och Grönan 2010, photogallery, dokumentär och två musikvideos. Totalt 3 timmar. Förhandsbokad från Bengans kom den också fullt signerad!

Ljudet är DTS HD 5.1 och bilden Full Hd 1080. Perfekt med andra ord. Konsertlokalen är lite mindre, rund och med balkonger. Livekänslan blir fantastiskt. Grym öppning med Prelude/Last Look at eden. Fortsätter med nya tunga The beast som följs upp av klassikern Rock the night med tillhörande allsång. Mer gammalt; Scream of anger. Bandet är verkligen i toppform. Mic inleder No stone unturned med en riktigt spacead keyboardslinga. Mer allsång i balladen Carrie. The getaway plan från Secret society-plattan tar oss tillbaka till det rockigare soundet igen. Sedan bjuds vi på en hyllning till nyligen avlidne Gary Moore, The loner. Vackert!!! Seventh sign blir en perfekt fortsättning i setet. Vem sa att Prisoners in Paradise-albumet är dåligt?? Tung låt med trallog refräng! Andra singeln (från senaste albumet) New love in town en låt om Joeys son Jamie. För mig kommer den alltid förknippas med min första dotters födelse i och med att albumet var nytt och vi lyssnade mycket på det då. Mäktig låt! Love is not the enemy blir konsertens andra låt från Secret society. Riktigt röjig låt. Känns som setet är genomtänkt att vi kör två rockigare låtar för att sedan ta en lugnare. More than meets the eye representerar så den rockigare sidan. I always the pretenders visar Joey upp sina gitarrtalanger. Start from the dark och Superstitious är kommande starka kort. Grymma! Doghouse är en ny låt. Kvällen avslutas givetvis med, just det, The final countdown. Extremt bra konsert med fantastisk spelglädje hos bandet, en lycklig publik, låtvalet spänner över många album och ger en lagom mix av nytt och gammalt.

Saxon - Call to arms

Oj oj oj vad härligt att lägga på en alldeles färsk Saxonvinylen på svarven. Snygg gatefold, innersleeve med texter (tyvärr stämmer inte låtordningen till 100%) och vackra labels. Precis som det ska vara. Bara en poster saknas ;)
Plattan inleds med en ganska snabb låt, Hammer of the gods. Back in 79 saktar ned tempot något men styrkan ligger här i texten och tyngden på musiken samt i den sköna kören. Tredje spår, Surviving against the odds återtar öppningstempot. Soundet känns riktigt piggt, grymt! Mists of Avalon är en av favoriterna på plattan, mycket bra gitarrspelande i denna, stark sång av Biff. Titelspåret är i ganska lungt tempo med tunga riff.
Vi vänder på plattan och börjar med Chasing the bullet, mycket fokus på gitarrsolo, godkänd. Afterburner är en riktigt heavy-metalosande låt, snabb och med bra tyngd, tycker tyvärr Biffs sång inte funkar lika bra i detta tempo. When doomsday comes öppnar med en vacker keyboardslinga och tyvärr tycker jag keyboarden får allt för mycket fokus i låten och tar över den. Spår 9, No rest for the wicked återhämtar det tyngre soundet och den bättre sången hos Biff. Bra! Ballad of the working man tycker jag påminner en del om Thin Lizzys boys are back in town i gitarrspelet, bra låt hur som helst. Plattan avslutas med en orkesterversion av titelspåret, som faktiskt låter bättre än originalet (tur att inte det enbart var en bonuslåt på cd-varianten). Sammanfattningsvis ett mycket starkt album som kommer spelas flitigt. Mycket bra ljud på vinylen ska tilläggas. Grattis till er som kommet se dem på Sweden Rock!

Foghat

Undrar om det är ett ålderstecken? För ett antal år sedan hade jag inte haft en tanke på att köpa en platta med Foghat. Foghat, det låter ju bara för mossigt. Och kolla in Roger Earls foto på baksidan, ser ju ut att vara med i Bee Gees. Eller är det så att det är först nu jag är mogen för riktigt svängig bluesrock kryddat med hård rock? Jag vill nog säga att jag nu är redo för lite hårdare bluesrock, för jädrar vad bra låtar det finns på detta album. Energized är gruppens tredje platta och släpptes 1974. Extra bra sväng i Wild Cherry, Golden arrow, Fly by night och Step outside. Rekomenderas; om du är mogen för riktigt bra rock!