Nazareth - Hair of the dog

Nazareth, ja det trodde jag nog inte skulle hamna på min blogg för ett tag sen. Måste ju erkänna att jag många gånger stött på skivor med gruppen i reabackar och på loppisar utan att bry mig föga. Fick dock för mig att bjuda på denna vinyl, främst pga titelspåret som ju Guns n´ roses gjort cover på. Så lyssnade jag på den igår kväll, och jädrans så positivt överraskad jag blev. Det här är ju en riktigt bra rockplatta! Titelspåret är inte helt oväntat det bästa spåret på albumet. Andra som är extra bra är Changing times, Beggars day, Please don´t judas me och balladen Guilty.

Konstigt nog byttes Guilty ut mot Love hurts (ja, just den balladen) på de amerikanska utgåvorna.

Plattan är gruppens tredje och släpptes 1975. Lite kul är att låten Hair of the dog oftast tros heta Son of a bitch (texten går now you´re messin´with a son of a bitch). Gruppen ville egentligen döpa albumet till Son of a bitch, when guess what det tyckte inte skivbolaget, och vem är det som bestämmer?

Är det värt att kolla upp fler Nazareth-plattor? Har aningar om att Razamanaz ska vara bra, men tips på om fler är köpvärda önskas. Vi snackar givetvis på vinyl :)

House of lords

1987 bildade keyboardisten Gregg Giuffria (Angel, Giuffria) bandet House of lords. Debutalbumet släpptes på Gene Simmons skivbolag $immons records 1988. Såklart påminner det en hel del om Giuffria, men man får ju säga att keyboarden inte är riktigt lika framtonande. Väldpelad AOR får man ju trots allt säga att det är, med betoning på rock Största hiten på plattan blev I wanna be Loved. Andra godbitar i mitt tycke äro: Edge of your life, Love Don't lie, Under blue skies (bästa enligt mig). Bandet släppte två plattor till (varav en på $immons records) innan de tog paus fram till 2004. Idag spelar de faktiskt fortfarande. Jag kan rekommendera denna platta, så köp den om du bläddrar fram den i en gammal Prippsback. Själv kommer jag lätt köpa uppföljaren Sahra.

Pumprock: Helloween - Judas

Denna ep släpptes 1986. Allstå efter första ep:n Helloween och första fullängdaren Walls of Jericho. Jag tycker att den här perioden (+ förstås Keeper of the seven keys-eran) är Helloweens storhets tid. Det är riktig tysk speedmetal, och fasen vad bra det är! Enligt baksidan av omslaget är låtordningen (som synes på bilden) dock ej överensstämmande på själva vinylen. Där ligger Judas först följt av Victim of fate och Cry for freedom. Ride the sky och Guardians är inspelade live (troligtvis är det dock inte äkta utan bara pålagt publikljud, då introt av Starlight hörs innan Ride the sky sätts igång. Skumt)! Judas är hursom en riktigt tung låt och faktiskt en av mina favvolåtar med Helloween. Victim of fate är än snabbare, och man får med denna lov att säga att Helloween gör själ för att tillhöra genren speedmetal.

Bullet - Highway pirates

HEAVY METAL!

Bullets tredje platta släpptes nu i dagarna och idag fick jag hem mitt exemplar. Givetvis på vinyl. Snygg gatefold-utgåva, svart vinyl och så medföljer en bonusposter. Härligt! Undrar hur den ter sig på cdutgåvan, ha ha ha! Nåväl, titelspåret är även inledningsspåret på albumet och i början på denna låt busvisslar ingen mindre än Saxons Biff Byford. Kanonlåt för övrigt. Spår 2 Back on the road inleds med ett muller från Bullets ökända turnébuss. Låtarna håller en jämn klass med lite extra styrka i titelspåret, Stay wild, Knuckleduster och Heavy metal dynamite. Det här är grym party hårdrock med klass. Härliga riff och refränger bjuds det på i samtliga låtar. Vill du ha hederlig heavy metal är det här nåt för dig. Särskilt om du gillar Accept.

Thin Lizzy - Fighting

Får ju först och främst erkännat att jag inte har nån större koll på Thin Lizzy´s diskografi.

Denna platta visste jag inte ens om, aldrig ens sett omslaget tidigare. Det här är i alla fall gruppens femte platta och släpptes 1975. En riktigt tight skiva där gruppen börjar få till sitt typiska sound. Inleds med fantastiska Rosalie. Sen kommer For those who love to live, tillägnad fotbollsspelaren George "Pist" Best (som dog till följd av alkoholism). Tredje spåret, Suicide, är den rockigaste på hela plattan. Europe gjorde faktiskt en cover på den på albumet Almost unplugged 2008. Nästa låt äro Wild one, den är dock inte ett dugg vild. John Norum gjorde en cover av denna på sin debutplatta Total Control.

Sen drar vi åter upp tempot i Fighting my way back. Första spåret på andra sidan, King´s vengeance är en typisk Lizzy-låt, du vet vad jag menar (hoppas jag). Åsså drar vi ned tempot igen i Spirit slips away. Silver dollar har ett grymt gung. Freedom song har riktigt schyssta gitar

slingor och en härlig text. Avslutande Ballad of a hard man är, trots namnet, ingen ballad utan en sista rocklåt. Överlag en riktig bra 70-tals rockplatta, men jag får nog säga att den har lite för många lugna låtar och partier. Omslaget som ni ser högst upp är det Nordamerikanska som jag har. Bilden längst ned är den europeiska. Baksidan påminner, i alla fall mig, om nån billig samlingsskiva utgiven på 80-talet, men så är alltså inte fallet.

Motörhead shiraz vin

Så landade äntligen Motörheads shirazvin i mitt hem. Var ju bara tvungen att skaffa det. Finns än så länge bara att beställa från Systembolaget, en låda om sex flaskor. Styckpriset är 119 kr. Vinet är från Australien, år 2009 samt på 13,5% alkohol. Vinet tycker jag är relativt lättdrucket, inte så mycket tyngd i som jag hoppats på. Det är okej, men det saknar det där extra.

Så här beskriver leverantören Grapes vinet:

SCM och Motörhead har tillsammans tagit fram detta vin, Motörhead Shiraz 2009 och valt oss på Grapes som leverantör. Vinet har en mycket fruktig doft med inslag av vanilj, björnbär, plommon, eukalyptus och lakrits. Smakrikt fruktigt vin med inslag av mörka körsbär, björnbär, vanilj, plommon och fat. Med mjuka avrundade tanniner. Njut av Motörhead Shiraz med till t.ex. grillade lammkotletter med vitlök och rosmarin. Passar givetvis också till andra rätter med lamm eller nötkött samt pasta och smakrika ostar.

Poison - Nothin but a good time

Vi kör väl på med sleazen. Här har vi kungarna av genren när de var som bäst, nämligen under Open up and say ahh!-eran (1988). Här har vi en sjutummare i limiterad postcardpack utgåva. Nothin' but a good time på sid 1 och Look but you can' t touch på andra sidan. Två riktiga rökare av hög klass!!! De extra bonuskorten är de samma som bilderna på baksidan av fullängdaren Open up and say ahh!!

Spelbound - Rockin' reckless

Wow! Vilket omslag, här får ju Poison se upp! Plattan släpptes redan 85, så kanske var det härifrån Poison hämtade sin image:) Nåväl, det här är riktigt välspelad melodisk hård rock. Gruppen är från Uppsala, men framgångarna i Svedala vara föga, men däremot gick det faktiskt rätt bra i England. Det finns riktigt rockiga låtar som titelspåret och Streetprowler som har riktigt schyssta keyboardslingor och slagkraftiga refränger!Gruppen gav ut tre Lp och detta är den andra. Plattan håller bra svensk sleazerock-klass och rekommenderas om du gillar Swedish erotica, Reptile smile och Glorious bankrobbers. Icke att förglömma att detta är dock lite mer melodiskt än tidigare nämnda band.

Bonusinfo: gitarristen Jocke JJ Marsh ingår sedan 1996 Glen Hughes kompband.

Thorsten Flinck och Kenny Håkansson @Lilla teatern

I fredags, 4/2, var jag på Lilla teatern i Norrköping för att se Thorsten Flinck och Kenny Håkansson. En föreställning med musik, dikter och teatraliska inslag utlovades. 15 minuter efter utsatt tid äntrar de scenen. Då vi köpte biljetter i dörren fick vi onumrerade platser vilket skulle visa sig vara som att åka tåg utan platsbiljett. Värdelöst. Tråkigt var även att de inte hade någon ölförsäljning, det hade varit ypperligt. Lärdom till nästa gång är att ta med egen fickplunta med whiskey. Nåväl, Thorsten iklädd svarta jeans, brun kavaj och så barfota! Vi bjuds på tolkningar av Taube, Dan Hylander och Nick Cave. Ja, Thorstens platta från 2005 heter ju Vildvuxna rosor (översatt från Caves Where the wild roses grows). Låten fanns dock inte med på Flincks skiva, men ikväll får vi höra den live och till i maj ska den släppas på skiva.

Vi bjuds på låtar från skivan Vildvuxna rosor som, Här och nu, Manuel, Elsinore och favoriten Jag var inte sjuk. Vi bjuds även på en sketch hämta ur en revy Thorsten beskådat i Överkalix där vi får lära oss att ju längre sats desto blötare mus. Thorsten är verkligen på topphumör även om han ibland tappar texten och får hjälp från publiken. Mannen har verkligen en närhet till publiken. Kenny, som till vardags finns i Kebnekajse och Dag Vag har jag tidigare inte lyssnat till, men jösses så han hanterar guran. Grymt! Ser nu fram mot Flincks nya platta i maj. Hoppas det inte blir några förseningar bara.

Så ska vi se om vi kan få till det här med inbäddad Youtube-länk då. Testade nämligen att filma med min iFån.

Scorpions - Still got the sting

Det var länge sedan jag presenterade en cd på bloggen, men här har vi en. Det är Scorpions senaste platta, den sjuttonde i ordningen, som släpptes våren 2010. Sting in the tail är titeln. I och med detta släpp lät även gruppen meddela att det är det sista de kommer ge ut. Efter 45(!) år. Japp, du läste rätt. De bildades faktiskt redan 1965. Första plattan släpptes dock 1972. Så hur låter då Sting in the tail? Jo, enligt mig riktigt bra. Måste säga att det verkligen är en fin avslutning på bandets skivkarriär. Tycker att det låter en hel del som Crazy world, vilket enligt mig är en bra platta, om ej gruppens bästa. Givetvis är det mycket powerrock och visst är det kommersiellt, men bra är det. Låtar som Raised to rock, Sting in the tail och Turn you on är grymma. Fler bra låtar finns det som Slave me, Let´s rock och avslutande balladen The best is yet to come. Är du det minsta intresserad av Scorpions är detta ett givet köp. Den finns även som vinyl, men jag hittade cdn för 49 bagis så jag ser det som en okej ursäkt att ha den på cd:)