Heaven & Hell lever upp till förväntningarna

Förväntningarna på Heaven & hells album har från de flesta inom metalscenen varit skyhöga.

Iommi, Dio, Appice och Butler utgjorde ju som bekant Black Sabbath under en period, och släppte klassikerna Heaven & hell, Mob rules och Dehumanizer. När samlingen Black Sabbath - The Dio years skulle ges ut 2006, spelades tre nya låtar in och herrarna bestämde sig för att fortsätta spela tillsammans under namnet Heaven & hell. Gubbarna gav sig ut på turné 2007-2008. Livealbumet inspelat från Radiocity släpptes och så kom då nyheten att de även skulle spela in ett nytt studioalbum. I slutet av april kom äntligen The devil you know. Den finns på cd, cd+dvd och lp. Omslaget är grymt snyggt och känns riktigt djävulskt och passar albumet som handen i handsken. Inledande spåret Atom and evil är en mycket tung och släpig sak, Dio sjunger så sakta att jag första gången trodde jag hade dåliga batterier i cd-freestylen. Plattan fortsätter med Fear så skruvar upp tempot något (dock inte till speedmetal, det här är doom), 3:e spåret är första singeln Bible back som är ett mycket bra singelval i mitt tycke, denna låt är som man kan förvänta sig av dessa herrar. Double the pain, Rock and roll angel och Follow the tears är nästkommande örhängen som är lite mer melodiösa, men på sitt sätt ändå tunga. Mycket bra!!! Eating the cannibals är även den bra, trots att jag inte gillar låttiteln då den mer verkar vara något för ett gore/grind-band. Albumet avslutas med Breaking into heaven vilket är en plats man tror sig befinna sig i då man lyssnat igenom skivan.

Bonusdvd:n innehåller behind the scenes och intervjuer med gruppen på ca 20 minuter, helt okej, själv hade jag gärna sett en video på Bible black oxå samt att de tre låtarna från Live Radiocity kunde ha varit med som bonus, men det är väl att önska för mycket, eller så kommer en deluxutgåva om ett par månader. Lite surt är ju att veta att Bestbuy varianten innhåller massa mer bakom kulisserna, Wallmart-versionen ett annat omslag, köper du skivan via I-tunes från du en liveversion av Die young. Om dubbelvinylen innehåller något extra vet jag inte i skrivande stund, men enbart omslaget är värt att ha denna som vinyl.

Känns skönt att skivan faktiskt blev så här bra som den är. Tänk om den hade varit dålig? Att denna grupp skulle släppt ifrån sig något i form av nytänkande metal, uhhh, men det var väl inte så troligt, men rädslan fanns där ändå. Detta album kommer med stor sannolikhet toppa flera årsbästa listor över metalalbum från 2009.

Join in the chant!

Minns en dag i slutet på 80-talet (tror det var 88 eller 89) då en polares brorsa spelade upp en aggressiv synthskiva, något jag då aldrig hört tidigare, och tyckte det lät riktigt tufft. Problemet då var ju att man "kunde inte" digga både hårdrock och synth. Debatterna hårdrockare vs synthare var heta på skolgården och insändarsidorna i OKEJ. Med tiden glömde jag bort skivan tills för några år sedan då en bekant i Skåne hivade fram den på vinyl under en fest, och nu kände jag att tiden var mogen för att erkänna att jag faktiskt diggar den. Skivan det handlar om är debuten, That total age, från den brittiska gruppen Nitzer Ebb som kom ut 1987. Skivan är fullspäckad med hits och det finns inte ett svagt spår. Låtarna som jag mindes från förr var Fitness to purpose, Violent playground och Join in the chant. Sedermera införskaffade jag själv detta album på cd. Mer av en tillfällighet gjorde jag en sökning på bandet på Tradera nyligen och fann tre album ute på vinyl (de tre första, förutom nämnda album även Belief och Showtime). Plattorna ropades in som vinster och summan landade på dryga 100-lappen, vilket jag anser vara ett kap. Skicket var utomordentligt fint på samtliga och dessutom var Belief ett promo-ex.

Uppföljaren till debuten kom 88 med titeln Belief och fortsätter i samma anda med dess militärliknande synthmatta och aggressiva framtoning. Tredje albumet släpptes 1990 och börjar tyvärr bli mer kommersiellt och gruppen verkar vilja komma in mer på dansklubbarna , vilket inte tilltalar mig, albumet funkar men är hästlängder efter debuten. Under hela Nitzer Ebbs karriär har formgivning/layout etc alltid varit väldigt homogen och igenomtänkt vad gäller allt från skivomslag, t-shirts, postrar och så vidare.

I och med främst denna skiva började min musiksmak så sakterliga breddas och idag innehåller samlingen så klart både hårdrock och synth inkluderandes alla tänkbara subgenrer. Kan varmt rekommendera debuten That total age till alla som tidigare inte hört den. Som kuriosa kan nämnas att de var förband till Depeche Mode i bla. Stockholm 1988 och uppträdde själva senare på Hultsfredsfestivalen samma år!

CD #500 Pearl Jam Ten deluxvarianten

Under den tid jag samlat skivor har jag givetvis både köpt och sålt cd (vilket jag ångrar i skrivande stund då jag skulle vilja ha alla inköp kvar). Denna platta är nummer 500 i min samling och den känns bra i det sammanhanget. Plattan jag köpt är Pearl Jams återutgåva att opuset Ten som är deras debutplatta från 1991. Den innehåller 2 cd och en dvd, snyggt förpackat i digipack med hård slipcase. Cdbookleten är hårdinbunden och är sprängfylld med livefoton, stickers, t-shirts och annat ballt, men låttexterna saknas vilket får ses som ett fatalt misstag (och de var ju faktiskt med på tidigare utgåva). Som synes är omslaget brun tonat, vilket i mitt tycke är flera resor snyggare än det rosalila som orginalet är i.

Cd 1 innehåller en remastrad version av albumet och cd 2 en remixad version (mycket detaljer och ett tight ljud i och med denna remix, kanon!) samt 6 bonuslåtar.

Tidigare fanns en European version av albumet som innehöll tre extraspår; Alive (live), Wash och Dirty Frank vilka inte återfinns på den här återutgåvan, vilket i mitt tycke borde funnits plats för på cd1. Hur som helst Ten är en helt fantastisk skiva, och återfinns på min Topp 20 albumlista (den hamnade på nr 207 på Rolling Stone magazines 500 greatest albums of all time lista).

Dvd:n innehåller MTV Unplugged från 1992 och den är så fantastisk. Ljud och bildkvallen är grym och bandet är i toppform! Detta album är ett måste i varje skivsamling värd namnet samling! Och för dig som vill ha lite extra lök på laxen finns denna box innehållandes 2cd, dvd och 4(!) lp, stickers, laminerat backstagepass, poster, foton, you name it!!!

Metallica Payback

Så var det dags för payback time. Som många känner till skulle ju Metallica ha spelat i Stockholm åttonde mars, men var tvungna att ställa in då Jaymz ätit bad oysters kvällen innan. Chocken var totalt den kvällen och det kändes otroligt tungt att lämna arenan utan att ens hört en ton Metallica, well kvällen fortsattes då på krogen och flera bärs sänktes. Bandet lät några dagar senare meddela att de skulle göra en ersättningskonsert fjärde maj. Tågbiljetter beställdes omgående till hufvudstaden och ansökan om semester skedde omedelbart då konsertdagen var en måndag. Tågresan upp var lugn och väl framme avnjöts en ordentlig tacobuffé på Åhléns, proppmätt och välmående fortsattes dagen med ett besök hos Mickes Serier, cd & vinyl. Hittade där en härlig bunt svart guld och besöket i staden kändes redan perfa.

Gubbarna från Götet slöt sedan upp och vi började komma i stämning. Åt lite tapas innan vi begav oss ut till Ericsson Globe Arena för att checka förband nummer 2, Machine Head, (förband 1 Sword intresserade oss inte) . När vi kom in i hallen lirade de Maiden-covern Hallowed be thy name, som de spelat in för Kerrang! Hörde även bla. Halo, men ljudet var på tok för grötigt och det var tyvärr svårt att riktigt njuta av det hela, det var mest batteristen som hördes. Nåväl, det var ju för Metallica vi var här.

Efter ett tag började så Ecstasy of gold höras och det var inte långt till tårarna! Öppningslåt var som väntat That was just your life som spelades i nästan totalt mörker, frånsett laserstrålarna (inget påkostat utan var mer en blek variant av Kiss laser på Hot in the shade touren).
Vidare spelade de The end of the line, även den från Death magnetic och den fick bra respons från publiken, men när sen tonerna till For whom the bell tolls började kändes det som bollen vi befann oss i skulle sättas i gungning och rulla iväg. Några låtar i urval att nämna i efterhand var givetvis Holier than thou från Black album, som inte spelats alls mycket live och den funkade oxå även mycket bra live. One, Blackend, Welcome home (sanitarium) och Motorbreath var andra låtar som var mycket vackra och bra live, givetvis mycket bra respons från publiken till dessa klassiker. Sista låten, Seek and destroy (såklart), spelades med hela ljusriggen upptänd och alla skrålade med så gott de kunde. Svarta badbollar regnade från taket, och många ville ha en sån till sin samling givetvis, kändes dock inte så mycket trash utan mer ett billigt jippo i mitt tycke.
Hur som helst, konserten var helt fantastisk och det var så j-la bra helt enkelt. Måste säga att det var bra gjort av Metallica att göra denna spelning, de kunde ju bara fortsatt sin turné och låtit oss drabbade få pengarna tillbaka, (vad nu pengar betyder i jämförelse med en konsert med Metallica). Alla fick dessutom en t-shirt speciellt framtagen för detta gig, samt en kod till livemetallica.com för att ladda ned konserten. Metallica gjorde denna spelning till något speciellt och bjöd på en del garv med koppling till den inställda konserten i mars.

Sounds of the universe

Så kom den då äntligen. Det nya studioalbumet från synthens trotjänare; Depeche Mode. Exemplaret som jag innehar är versionen med cd och dvd vilken inkluderar hela albumet i DTS-ljud. För att börja med förpackning tycker jag det är synd att det inte är en snygg digipackutgåva som det tidigare utgåvorna som innehåller samma material som denna (frånsett Playing the angel som oxå är jewelcase). Omslaget känns alldeles för enkelt trots att det är herr Corbijn som står för designen. Tyvärr är det en otroligt ful åldersmärkning på omslaget, antar att det är för videon till Wrong, hoppas verkligen inte detta är ett nytt otyg som kommer på fler musikalbum, det räcker med att filmomslag förstörs på detta vis. Tycker överlag att omslagen blivit sämre med åren. Jämför med de två första, Speak and spell och A broken frame! Albumet inleds med en snygg inledning i och med In chains. Gruppen har använt analoga synthar för att återskapa ett gammalt 80-tals sound, vilket det lyckas fantastiskt med ändå låter albumet futuristiskt. Kanonbra jobbat med andra ord! Gahan brukar ju få en del kritik för att hans låtar är de svaga länkarna i kedjan, men jag måste säga att även hans låtar tilltalar mig och de förtjänar sin plats på detta album framför allt är Hole to feed, andra spåret, mycket bra. Singelspåret Wrong är blivande DM klassiker och är riktigt medryckande. DTS-spåret är som på samtliga DM-album välmixat och höjer albumet ytterligare en nivå. Lite fantasilöst är det ändå att de använder sig av samma bakrundsbild, omslaget, genom hela skivan. Trist! Dvd innehåller förutom hela albumet i DTS-mix även en kortfilm om inspelningen och det är väl som namnet antyder kort och inget direkt matnyttigt, lite kul att se vintage synthar i alla fall. Videon till Wrong är helt klart bisarr och därav den fula åldersmärkningen på omslaget. Remixer på följande låtar bjuds vi även på: In chains och Little soul är inget som föll i min smak då det mest verkar vara till att funka för clubar och dansgolv. Jezebel-remixen däremot är mycket bra och är i skrivande stund bättre än originalspåret. Summasumarum en kanonplatta som visar att DM fortfarande regerar i synthvärlden!!!

Hardware update

Äntligen!!! Har nu fått tummen ur och bytt ut mitt gamla Clas Ohlsson Riaa till ett "riktigt" Riaa.
Valet föll till slut på Pro-Ject Phonobox II, passade min plånbok just nu och är dessutom både liten och snygg. När jag var i affären som sålde det, Lefflers Hifi & Hembio, blev jag dock lite ambivalent då det sålde ut ett ex ur Vincents Riaa-utbud. Det var dock större och jag hade ju innan bestämt mig för Pro-Jecten så jag kom hem med det jag skulle. Dessutom menade försäljaren att de var likvärdiga.När jag ändå var i butiken och köpte nytt bestämde jag mig för att köpa ny signalkabel åtminstone till mitt nya Riaa. Valet blev Ixus 3meters kabel för 275 bagis.
Efter att ha kopplat in Riaat med nya kablar inföll sig en underbar tystnad innan vaxet hamnade på tallriken. Äntligen innebar det att när inte något vax är på är de oxå knäpptyst, och inte något störande knäpp eller brummande. Jag bestämde mig i detta ögonblick att jag så småningom skall byta ut varenda kabel i mitt system. Puh! Kommer bli mycket blått bakom TV-möbeln men ack så mycket mer välljudande! Valet av första vax att avnjutas, tillsammans med en kopp Zoega Mollbergs blandning, föll på opuset Laibach - Let it be.